söndag 28 februari 2010

Benjamin du Vieux Château Gaubert 2007. Ovanligt, otroligt men likväl kattpiss..


Ibland vet jag inte vad jag tycker om ett vin, händer inte ofta men de gånger det händer är det som om jag och/eller vinet förändras under kvällen. Fenomenet inträffar oftare med vita än med röda ska tilläggas.
Dagen har flugit förbi med visit hos hemmatrevlig kollega för lunch och umgänge och sedan en tur ut i vintervädret för att avslutas med en god men hastigt tillagad middag. Det sistnämnda är en sanning med modifikation, då vi gjorde potatismos på bakpotatis, men den sammanlagda insatsen från mänsklig sida var ganska minimal.

Det underbara moset serverades till den hastigt men nyanserade fläskfilén med bacon och äpplen varvid ett tyngre vitt säkerligen skulle fungera. Något fatlagrat som är gjort på druvor jag i vanliga fall inte kommer i kontakt med. Finns det vinet hemma? Ja av en tillfällighet fanns en halvflaska Benjamin du Vieux Château Gaubert 2007 (nr 95638, 79 kr, 375 ml). Vinet spontanköptes med en lättare kötträtt i åtanke, 60% Semillion och 40% Sauvignon Blanc hör som sagt inte till vanligheterna. På Billigt Vin kan jag läsa mig till att vinet får sin första jäsning på ek för att sedan spendera nio månader på jästfällningen. Mycket mer än då får jag inte fram trots idogt sökande på den vida webben. Verkar som att Patrice Haverlan på Dominique Haverlan inte valt att profilera sig genom en hemsida. Nåväl jag får helt enkelt låta vinet tala för sig.

Det första kära frun utbrister när hon häller några droppar i grytan är: -vilken doft, jag börjar bli väldigt sugen på vin.. Och ja det är en aromatisk inbjudande doft, dock mer påtaglig i grytan än i glaset. Glaset ger frukter främst annanas, gula äpplen, citron och nässlor. Lite kryddighet och ett vist fatanslag ger sig också till känna. Smaken är viskös, med lite smörighet men ändå fräsh med en pigg syra och en avslutande kryddighet som tilltar ju varmare vinet blir. I eftersmaken sitter kryddan kvar för att sedan övergå i citrus och gula äpplen. Gott, nytt och läskande. En riktigt trevlig bekantskap måste sägas. Till maten slår syran och kryddan igenom och vinet känns överlag ungt och lite spretigt.

Men det är efter ett tag i glaset som saker och ting börjar hände. Kattpiss, jo det är kattpiss. Den omisskännliga doften av kattpiss som också kan kännas i nässelsnår, nog för att doften lätt luftas bort men det är nog min absolut konstigaste lukt association. Ju längre kvällen lider desto mindre kattpiss och desto mer krydda.

Tills nästa gång. First impression, should last..

Ps. Om det finns någon som har mer info om vin eller vinmakare tas det emot tacksamt.. Ds

fredag 26 februari 2010

Redtree Pinot Noir 2008. Sommar på flaska?


Nej nu räcker det.. Nog med snö, ryggen värker och lusten som spred sig med de första flingorna har avtagit i takt med att högen på baksidan växer. Skulle det inte vara för den lilla petitessen att min fru var gravid skulle jag säga adjö Sverige och hallå solsken.

Så hur gör man då? letar efter solsken på närmare håll. En given källa till solsken är vår lilla tös. Skulle kunna fylla sida upp och sida ner med de upptåg som hon företar sig. Maken till underbar rackarunge får man leta efter, trots att hon i dagsläget ser ut som en medlem i Fightclub efter en burdus närkontakt med en klinkerskant är livet härligt okomplicerat i en 18 månaders tillvaro. I allafall för det mesta.

Men vad annars? Lite kontroversiellt vintyckande för att höja serotonin nivån. När vinet i fråga är gjort på den lättare Pinot druvan och dessutom från solskensstaten Kalifornien är sommarvinskänslan total. Långsökt, ja vist men med modd och snövallar som räcker över både en och två manshöjder tar jag varje tillfälle som ges.

Redtree Pinot Noir 2008 (nr 95929, 95 kr) är ett vin i bästa Briccotondoklass, ett vin som följdaktligen presterar långt över förväntad peng, om man befinner sig i USA det vill säga. Det är alltid intressant när smak ska generaliseras och mynna ut i en poäng. Oavsett vad så är det i bästafall en oberoende indikator på dennes persons personliga preferenser. Av den anledningen använder jag mig inte av en poängskala, jag vet nämligen inte hur ett hundrapoängsvin smakar. När jag vet kommer ni säkerligen få veta. Någon som borde veta är James Laube på Wine Spectator och han ger detta 8 dollars vin 88 poäng. Med dagens valutakurs skulle det motsvara 58 kr, alltså ett veritabelt superFYND i amerikanska mått mätt.

Nu får vi nästan betala det dubbla vilket fortfarande borde vara ett bra vin till en hyfsad peng och där slutar min förutväntande mening. Amerikanska Pinot viner är nämligen något som tillhör en sällsynthet i det Svenssonska hemmet, vid närmare eftertanke har det aldrig kommit över tröskeln.

Hur smakar det då? Jo mina första associationer går faktiskt till sommaren. Om jag blundar kan jag se mig själv sittandes på verkandan med ett lätt kylt glas i handen och en laxsida på grillen, precis vad jag behövde. Doften ger varma lite söta vanilj toner med solmogna jordgubbar, lite hallon och en aning kirshiga körsbär. Vinet känns absolut inte murrigt men har en liten mockaton och lite rostad fatkaraktär. Smaken är också pigg med lite läskande syra och knapt kännabara tanniner. Frukten domineras av jordgubb och sötsyrliga körsbär som avslutas med en vitpepprig krydda. Eftersmaken dröjer kvar med lite svala körbär och en gnutta russin.

Sammantaget en trevlig bekantskap, munkänslan är fyllig men ändå slank. Inget komplext sniffarvin utan bara rätt fram försvinnande svalt. Till somriga lättarätter känns vinet mer än bra.

Tills nästa gång. Sommar kan fås på flaska bara sinnesstämningen är den rätta...

tisdag 23 februari 2010

Fritz Haag Brauneberger Riesling Kabinett 2008 och Dr Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008. Av en novis för noviser..


Fösta gången är alltid nervös, oavsett vad. I helgen var det första gången som jag höll i en vinprovning. Utan att gå in allt för mycket på trivialiteter såsom, ljus, glas, omgivningens lukter osv kan jag konstatera att det blev väldigt lyckat och en ytterst trevlig kväll. Tack för det kära kollegor. Vinerna var inte så dumma de heller. Den som skiljde sig markant från mängden var Kellern som fick pryda förra inlägget, ja och så budget varianten från Dr Loosen, Dr L Riesling (nr 7218, 79 kr), som inte smakade värst mycket alls där den lite beska eftersmaken var det mest markanta. Intressant vad en jämförande provning kan ge, har druckit detta tidigare och tyckt att det var ok. Men under kvällen var det allt annat än ok, det var rent av riktigt dåligt, en mening som jag delade med samtliga vid bordet.

Kvällens favorit och det vinnande vinet var Fritz Haag Brauneberger Riesling Kabinett 2008 (nr 97027, 170 kr). En närmare presentation av vinet och hur det kan upplevas kan läsas här. Jag kan bara instämma i Niklas J:s lovord, det jag slogs mest av var den intressanta tonen av mineral (lera, skiffer) som fanns med både i doften och smaken. Annars var doften aningen återhållen men med en fräsh krispig frukt (äpplen, möjligen lite persika) som drog aningen åt det blommiga hållet. Smaken kändes balanserad med alla beståndsdelar som krävs för att locka och fängsla mig, syra som gör att saliven rinner till, balanserad frukt som gör att det känns som att sätta tänderna i en blandning mellan ett krispigt gröngult äpple och en mogen persika, aningen sötma och honung som knyter ihop säcken med en eftersmak med lite av allt som dessutom satt i ett tag. Kalasgott och väldigt lättillgängligt utan att bli intetsägande.

Kvällens andra vin när folket fick tycka till var Dr Loosens februarinyhet, Erdener Treppchen Riesling Kabinett 2008 (nr 95922, 129 kr). Mindre personlighet än Fritz Haag (ingen dirket mineral känsla), något mer sötma och ett väldigt helgjutet smakintryck gör attdetta är det perfekta vinet att bjuda i stort sett alla på. 

Summering av kvällen. Enligt mig var kvällens stora vin Kellern men i sällskap av sina söta kusiner kom han inte riktigt till tals. Det är alltid intressant att bjuda vin helblint och kvällens omdömen talar sitt tydliga språk. Fritz Haag lyckades bäst och det med all rätt. Maken till intressant men ändå tillgängligt vin får man leta efter. Själv börjar jag känna att mina preferenser går allt mer åt det torra hållet, kan bli lite mycket när den söta tonen tar överhanden dessutom upplever jag att det är svårt att uppfatta samma komplexitet i doft och smak hos halvtorra. Med detta sagt är jag inte på långa vägar redo att ge upp det "halvsöta" det handlar snarare om att det är roligt med ögonöppnare och förändrade samt förskjutna preferenser, även om smaken gör att det på sistone tenderar att bli dyrare och dyrare. 

Tills nästa gång. Inget som förgyller tillvaron som trevligt sällskap och gott vin...

söndag 21 februari 2010

Weingut Keller Westhofen Kirchspiel Riesling 2008. Vinet som kan stå på egna ben..

Rapport från "Vinprovningen" med kollegor kommer, men först några rader om kvällens vin eller rättare sagt ett av de bättre viner jag har smakat i hela mitt korta vinliv.

Efter att ha läst några minst sagt lovande inlägg hos Red Screem blev jag väldigt sugen att få prova Weingut Kellers Westhofen Kirchspiel Riesling 2008 (nr 95294, 424 kr). Att prova vin över flera dagar har jag gjort förut men att producenten faktiskt rekommenderar detta är något nytt. Weingut Keller med Klaus-Peter i spetsen hyllas av den tyska vintidningen Gault Millau och husets kvalitetsrieslings har överlag fått väldigt bra kritik i årgång 2007. Men nu är det 2008 som gäller, ett ungt kvalitetsvin med 2000 producerade flaskor. Nu har jag nästan drivit upp förväntningarna till det ouppnåliga så det är bara att rycka fram kroksruven. Det börjar bra med ett omtag för att få upp den gedigna långa korken.

Oj vilket vin. Doften är riktigt komplex, spritsig fräsh men ändå med en fet känsla, mineral (våta stenar), en aning blommighet, persika, gula äpplen, bivax, kanske lite petro för att försöka nämna några egenskaper. Smaken är inte sämre, jo kanske lite. Sametslen lite trögslytande men ändå lite kittlande på tungan, persika och gula äpplen i frukten. Restsötman och den viskösa känslan ger ett sött intryck trots att vinet är torrt. Aptitretande som tusan samtidigt som det fungerar mer än väl solo. En skön diskret krydda i slutet som mynnar ut i en fruktig blommig eftersmak. Allt sitter precis där det ska och om det är något negativt med vinet så känns det lite oförlöst. Som att något ännu härligare ligger och lurar i bakgrunden, trots det är det förbaskat gott. Detta skulle jag vilja dricka varje dag, eller rättare sagt kunna dricka varje dag bara för att i slutändan välja något annat eftersom jag skulle vilja spara detta till ett speciellt tillfälle.

I rent vetenskapligt syfte skulle det vara riktigt roligt att få smaka detta när det har legat några år. Om det finns någon som bjuder så är jag frivillig. Bara rent vetenskapligt..

Tills nästa gång. Gott är dyrt...

fredag 19 februari 2010

Château Pibran 2006. Grattis! I efterskott..

Snön yr och svärmor förblir insnöad, eller om det var sjukdom. Fredagshjälpen är iallafall utebliven. Men skam den som ger sig, vi har farit runt som tettingar hela familjen för att i all hast fejja huset så att det är representabelt för vännen J.

Ett försenat trettioårsfirande och ett slott är på sin plats. Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr 375 ml) en Cru Bourgeois från västra stranden med en druvsammansättning av 70% Merlot och 30 Cabernet S har druckits på flera håll i vårt avlånga land. Den allmänna meningen är att det helt enkelt är för dyrt i förhållande till prestation.

Vad kan man då förvänta sig? Jag, allt och inget. Om jag spenderar 135 kr på en flaska vin hoppas jag att det ska leverera ett fullt drickbart alternativ med finess i både doft och smak. Eftersmaken ska dessutom dröja sig kvar åtminstone så pass länge att jag hinner förnimma vad det faktiskt smakade. Med det sagt spelar det faktiskt ingen större roll om det är en halv eller helflaska, i dagens läge dricker jag sällan ur en helflaska. Det är helt enkelt upplevelsen som ska vara värd priset.

Till en början känns Château Pibran 2006 för dyr, eller rättare sagt det känns dyrt. Doften är rikligt mörk mustig med röda bär doppad i mörk choklad, en aning svarta vinbär,plommon, lite gröna toner, en aning blyerts och nästan lite dill. Allt inramat av en cederask, mustigt och välgjort. Smaken tar vid med samma intryck dock mindre tryck i frukten och desto mer tryck i tanninerna som riktigt snörper till munnen. Eftersmaken sitter i aningen kort för att vara riktigt bra men vinbärskänslan finns där. Intrycket blir ganska elegant stramt med en återhållen frukt. Frågan är om det är 135 kr bra? Trots att jag tämjer tanninerna med en krämig Brie skulle jag vilja att helheten höll ihop bättre där doften dessutom lovar lite mer än smaken kan leverera, å andra sidan är det en trevlig bekantskap. Trots lagringsduglighet kommer jag inte att köpa det igen, men det handlar snarare om att det finns så mycket annat roligt än att vinet är dåligt.

Tills nästa gång. Vi får se hur det fungerar efter ett dygn i flaskan...

Ps. Ett dygn i flaskan märktes knapt, tanninerna var kanske lite mer polerade men annars samma härliga rättframma doft och strama smak. Till kantarellpanna med fläskfilé spelade de rödfruktiga tonerna perfekt och grädden tog bort den sista strävheten. Ett mycket trevligt sällskap, både humant och i dryckesväg. Vännens kommentar får avsluta: - Är det en sådan där dyr sak?!? Ds. 

onsdag 17 februari 2010

Bernkastel-Kueser Kardinalsberg Riesling Auslese 2007. Det ljusnar..

Även om dimman mellan mina öron lättar fortsätter snöfallet oavbrutet. Var kommer all snö ifrån? Enkelt, från himlen. Tänk om svaret på alla frågor kunde vara lika enkla.

I ett försöka att väcka smaklökar och slemhinnor till liv inför helgens drabbning öppnar jag grisen i säcken. Grisen kommer i ett niokilo tungt paket och avsändare är Weingut Anton Zimmermann med en viss inblandning av Janåke Wine group. Jag antar att Anton Zimmermann spenderar sin tid ute på vinfälten eller i källaren och inte framför datorn, vinerna som presenteras på hemsidan är nämligen från 2002 och jag dricker bevisligen 2007 ikväll. 

Det ska tilläggas att det är med viss spänning jag öppnar kvällens vin, jag har nämligen ett ansenligt antal och det skulle vara tråkigt om det inte motsvarar förväntningarna. Direkt från kylskåpet öppnar Bernkastel-Kueser Kardinalsberg Riesling Auslese 2007 upp med en frisk men ändå sötmättad inbjudande doft. Det mogna anas i form av lite diesel följt av tropiska frukter med en blommig känsla och en avslutande citrustvist allt inlindat i honung. Som sig bör med andra ord. Smaken är fräsh med påtaglig sötma och lite mindre syra samtidigt som det är lite porlande lent mot gommen där smakerna från doften går igen. En antydan till petro följt av en viss rökigkrydda skvallrar om en mognad jag inte riktigt var beredd på där allt ramas in av en ganska lång eftersmak som blir pågränsen till sötsliskig ju varmare vinet blir. Detta känns perfekt att dricka nu eller ännu bättre en tidig försommarkväll eller en sen sensommar kväll. Se bara till att ha det välkylt för om det är något som jag uppfattar som negativt så är det att vinet blir på gränsen till burdust när temperaturen stiger. Å andra sidan så kan det vara något vi drabbas av också.
Tills nästa gång. Blir nog bra det här... 

lördag 13 februari 2010

I sjukdomens tecken..

Domnande bihålor och trytande livsanda, en riktig karlförkylning. Ingen idée att stoppa näsan i glaset istället blir det ett utslitande av näsdukar och tappra försök att överleva ett veritabelt h-vete. Ne kanske inte riktigt så illa men nästan. Desto mer tid för kontemplation och vinlande funderingar.

Först vill jag ta tillfället i akt och rekommendera ytterliggare ett alkoholfritt alternativ. Kiviks Gravenstein (nr 95769, 33 kr), luktar och smakar riktigt rikligt av hm..jo äpplen. Den gularöda mogna sorten. Kanske lite sött men med en frisk syra som gör att man tar en sipp till och en till och en till. Servera väl kyld och du har en mumsig mustig dryck för allas gommar.

Härnäst har jag en fundering, la precis en beställning på ett tolvpack tyskt halvtorrt. Närmare bestämt 2007 Bernkastel-Kueser Kardinalsberg Riesling Auslese från Weingut Anton Zimmermann. Är det någon som har smakat? Producent, vingårdsläge, mognadsgrad, årtal jag är idel öra?

Och slutligen, en vecka kvar. Hoppas att mina lukt och smaksinnen har återhämtat sig. Annars blir det som det gamla uttrycket beskriver där svinnet går till pärlorna. Eller hur det nu va.. Vad som väntar? Vita tyskar, och då snackar jag inte om turistsäsongen utan den flytande varianten från Mosel.

Tills nästa gång. Du skall hafva förtröstan...

onsdag 10 februari 2010

Masi Campofiorin 2006. Italienskt för hela slanten..

Längtan blev för stor och tiden för knapp, hem från staden och köpepizza är ett faktum. Det är något speciellt med en salt, flottig bortabakad Pizza. Av en ren slump hade jag slunkit in och köpt en lämplig halvflaska. Eftersom lyxformatet är begränsat fick en välkänd Italienare fungera som sällskap ur den lokala butiken. Producenten MASI är nog känd hos de flesta systembolagsbesökare, där Philipson-Söderberg förser den svenska marknaden med ett gediget utbud från den Italienska familjen

Just Masi Campofiorin 2006 (nr 5123) kan fås i halv, hel eller magnumflaska. Druvblandningen är Corvina 70%, Rondinella 25%, Molinara 5% och vinet är gjort efter Ripasso metoden där man låter Valpolicella få en andra jäsningen med hjälp av torkade druvor som skulle blivit Amarone om de fått vara kvar. Vinet lagras sedan 18 månader på stora fusto veronese (ca 600 liter) samt en liten del på barrique (ca 225 liter). Efter ca 2,5 år kommer den färdiga produkten ut för försäljning. Importören lovar att denna ska hålla 10-15 år en i sval källaren beroende på årgång.

Döm av min förvåning när jag möter en ganska trist snipig lite småsur historia. Doften är riktigt trevlig med kirshiga körsbär, lite mörka choklad drag och en rostad ekton. Smaken känns däremot tunn med en avsaknad av stuns i körsbärsfrukten, bristen på komplexitet och det småsura täcke som dör ut fortare än illa kvickt i den näst inpå obefintliga eftersmaken gör att vinet inte lockar till mersmak. Vinet känns lite föråldrat och ger överlag ett ganska trött intryck. Vad man skulle kunna lagra och förbättra i denna övergår mitt förstånd. Ok att halvflaskor mognar fortare men denna borde ju nyligen ha släpts ut på marknaden.

Tills nästa gång. Livet är fullt av överraskningar...

Ps. Efter en nämare titt på SB:s sida finner jag att provningsnoteringarna nästan är ett år gamla. Frågan är om ett år i SB:s hyllor gör detta med ett vin eller om det helt enkelt inte passar mina smaklökar? Ds 

fredag 5 februari 2010

Q-rious Viura Muscat Chardonnay 2009. Matlagningsvin 1.0


Att förena nytta och nöje har blivit något av en nödvändighet i en barn och familjesituation. Problemet är snarare att hitta dessa ideala lösningar. När min kära hälft påpekar att vi borde ha ett matlagningsvin redo i kylen slår radarn igång. Ett billigt vitt med skruvkork som kan skvättas med jämna mellanrum, i en bättre klass än icas småsura blask. Detta blir upptackten till en upptäcktsfärd i hyllor som jag vanligtvis inte botaniserar i. Varför då inte ta en sväng utanför de "givna" ramarna också? En exkursion i jaktmarker som har en stor plats i våra svenska hjärtan, i allafall om man ska se till mängden i våra systembolag.

Q-rious Viura Muscat Chardonnay 2009 (nr 95839, 59 kr) är en februarinyhet som innehåller Viura, Muscat och Chardonnay, tre vita druvor och upptäcktsfärden är igång. Vinet odlas i Navarra som ligger nordost om mer kända Rioja i Spanien. Som producent står Terrific Wines vilket borde innebära att importfirman har komponerat något eget för att tillfredställa Systemets offertförfrågan. Namnet Q-rious är något så exotiskt som ett syftande på det engelska namnet för nyfikenhet något som tydliggörs av baksidestexen på flaskan. Där hänvisas nämligen till http://www.qrious.se/, en sida för de som vill veta mer och då inte bara om vin som de själva påpekar. Efter en djupdykning, eller snarare grundstötning kommer upphovsmannen Lars Torstensson fram och något som inte kan liknas vid något annat än ett raljerande över produkten.

Steg för steg uppenbarar sig en i mitt tycke smaklös försäljningskejda där vi (konsumenter) ska bli ledsagade med hjälp av snygg layout och tomma ord. Ok jag hade kanske inte förväntat mig en intressant och egen historia kring ett vin som kostar 59 kr men detta. Är på sätt och vis besviken på mig själv att jag bidrar till konsumerandet av denna produkt trots att det mesta ska i maten. Behöver jag säga att förväntningarna är minst sagt låga och trots smak lovar jag att aldrig köpa denna produkt igen.

Ok jag får ge det en chans till, syftet var till viss del att lära mig mer. Tittar man närmare på http://www.qrious.se/ kan man skönja ett spår av en informativ tanke. Informationen om druvorna bakom vinet är faktisk lite trevlig att läsa, men trots detta kan jag inte låta bli att äcklas lite av hur påklistrat formatet känns. I ett försöka att göra informationen mer tillgänglig dummförklaras läsaren med en spydighet i språket som ska underminera seriositeten, smaklöst. Ska bli intressant att smaka vinet.

Vinet har en riktigt inbjudande söt godis doft, druvig, fläderblom, päron, lite citrus. Det doften lovar kan tyvärr inte smaken infria, tunn, torr, kryddig smak med lite lite druvighet. Eftersmaken är förvånandsvärt lång med framförallt gula russin och en avklingande kryddighet. Ne ingen hit men mycket bättre doft än väntat.

Tills nästa gång. Vin e vin även om det kommer i industriformat...