lördag 30 januari 2010

Castello di Fonterutoli 2006. Varje dag räknas..

Dagarna lunkar på i ett jämnt tempo, jämnt är att ta i ibland känns det som att tiden rusar och ibland står den still. Vi har alla med och motgångar det är väl helt enkelt det vi kallar livet. Men med handen på hjärtat har det varit mer mot än medgångar på sistone även om det möjligen börjar plana ut lite. Så vad förgyller inte kvällen mer än ett bord fulldukat med allehande godsaker och en dotter som sover en till synes ostörd sömn, åtminstone blir det inget utslag på barnvakten.

Till inlagd parmesan, brie, dadlar i bacon, grillad kyckling, salami, kronärtskockor och stenugnsbakat surdegsbröd passar Castello di Fonterutoli 2006 (nr 32130, 149 kr, 375 ml) alldeles utmärkt. Doften är inbjudande med generös varmfruktig kirsh, läder, mörk choklad och sötstickiga toner som inringas av en härligt rostad integrerad ek. Smaken är stram, rödfruktig, med lite söta rotfruktstoner, torkad skinka och rejält med uppstramande tanniner. Eftersmaken sitter kvar riktigt länge och bjuder på lite jord, rotfrukter och rödblåa frukter (jordgubb, plommon). Vinet känns riktigt välgjort och är en fröjda att sitta och smutta på, förutsatt att man gillar lite tanniner. Jag hittar inget som "sticker ut" och möjligen är dess strömlinjeformade om än lyxiga förpackning dess svaghet. Men jag gillar det skarpt, till gårdagens entrecote och bea fungerade det också mer än bra. Ett riktigt ess att ha i rockärmen, men som sagt se upp om det är någon som är känslig mot att det stramar till i svalget en ide då kan vara att ha ett gräddigt tillbehör redo.

Mer om vinet och människorna bakom..
Fonterutoli ligger fem km söder om Castellina in Chianti (Siena) och ägs sedan 1435 av familjen Mazzei. Idag ståtar gården med 117 hektar vinodlingar fördelat på fem områden, Fonterutoli, Siepi, Badiola, Belvedere och Caggio. Castello di Fonterutoli är "Château" vinet från de bästa vingårdarna. Vinet utgörs av 90% Sangiovese och 10% Cabernet Sauvignon från stockar mellan 12-25 års ålder. Macerationen pågår mellan 15-18 dagar och sedan får Sangiovese druvorna mogna i 16 månader på små franska fat (70% nya) medan Cabernet druvorna mognar i 18 måndader också de på små franska fat (70% nya). Efter blandningen får vinet vila 8 månader på flaska innan det saluförs.   

Tills nästa gång. En dag till...

Ps. Efter en extra titt på SB:s halvflaskor fann jag att förutom de tre Amaronevinerna var det tre Recioto alltså söta röd. När dessa plus den druckna Mont-Redon 2005 samt de saldosvaga Castello di Brolio 2004 och Château Roc de Cambes 2004 var ute ur leken återstår två flaskor. Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr) och Castello di Brolio 2005 (nr 94038, 165 kr). Utbudet är otroligt bra.. Ds

Besvikelse.. Igen..

Jaha ja, i ett försök att bringa lite flärd och livsnjutning i en smått kaotisk tillvaro går mina tankar mot mindre men bättre. Alltså halvflaskor i guldkantad svenssonstil, tanken är lite av en nystart och och en källa till inspiration och glädje. Ett format som är mer tillgängligt och bättre anpassat än de "stora" flaskorna. En snabb koll på SB visar att utbudet av halvflaskor över hundringen (ok ett trubbigt verktyg men ändock ett verktyg) är skrämmande dåligt där det dessutom blir en uteslutande fight mellan Italien och Frankrike. Om man tar bort amaroneflaskorna som jag personligen tycker är lite svåra att matcha med mat och de riktiga kanonerna (Château Cos d'Estournel 2005, Château Figeac 2005, Château Haut-Brion 2005, Château Léoville-Las-Cases 2005, Vigna Seré Passito Rosso 2003) återstår 10 olika vinval. Och då har jag inte brytt mig om att kolla lagersaldo vilket i sin tur säkerlien decimerar utbudet något mer.

En snabb koll visar att de flesta av de "dyrare" halvflaskorna befinner sig antingen i depån, hos leverantör eller i någon av de tre största städerna. Alltså ännu en gång är jag hänvisad till beställning och således får jag förlita mig på andras förmåga att plocka det jag vill ha.

I min första beställning fick jag veta att ett av vinerna, Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr), är slut hos leverantör och såldes inte går att få tag på. Jag påpekar något mindre försynt att den finns kvar i vinkällarbutikerna varav biträdet något ansträngt säger att hon ska kolla upp det. Jo det stämmer, vi kan göra en internleverans. Alltså från slut till leverans, nöjd lägger jag på luren.

Beställningen dimper in och förväntningarna är på topp. Jag ska tillägga att jag inte på något sätt är vidare bekant med vare sig Italienska slott (Castello di Fonterutoli nr 32130, 147 kr, 375 ml), eller andra Italienska storheter (Brunello di Montalcino nr 12357, 149 kr, 375 ml). Eftersom det ordinarie sortimentet inte anger årgågnar får jag förlita mig till senast provade årgång. 2006 för Castellon och 2004 för Brunellon, minst sagt lovande år i Italien. Här kommer bakslaget, Brunellon kommer i årgång 2002. Ok nu kanske det inte gör något om man som jag inte har smakat någon Brunello tidigare, jag har således inte referenser till "hur" det ska smaka. Men jag har förväntningar, förväntningar att jag inte ska få ett vin från ett "katastrof" år, förväntningat att denna upplevelse ska bli lite utöver det vanliga, förväntningar som gör att känslan är smolkad redan innan öppnandet. Nej retur och pengarna tillbaka.

Men inte något ont som inte för något gott med sig. Castellon var som en elegant, lyxig, strömlinjeformad Alfa Romeo. Mums.. men mer om det i nästa inlägg

Tills nästa gång. Så var de bara nio...

söndag 24 januari 2010

Söderfors Herrgård. Herrgårdsupplevelse med scones, service och tillhörande vinpaket..

 
En välbehövlig paus från allt vad heter blöjbyten, göra mat, vakna av skrik mitt i natten, gå upp när man inte vill, för att nämna några. En oas av vuxenliv innan nästa barn kommer, något som verkar bli ganska snart om man ska gå efter hur magen beter sig. Jag säger bara: Stanna kvar!!!

Strax efter anländande bjuds thebufé, scones som inte var av denna värld uppbackat av ett bord med mer socker orienterade godsaker. Själv fastnade jag på sconesen, bakade runda, fjäderlätta, spröda men ändå fasta och en smak som bara smälte i munnen. På med fikonmarmelad och en lagrad blåmögel och himmelriket öppnar sig. Jag kan säga att jag inte var hungrig när middagen serverades tre timmar senare.

Men äta bör man annars.., tre rätter ackompanjerade med husets vinval. Till förrättens skagentoast serverades 2007 Cave Vinicole d’Orschwiller Riesling (vinet importeras av Sigva och finns bara i restaurangsortimentet). Doften var allt igenom anonym med en liten nyans av frukt och en klar besvikelse, smaken var av den fylliggare sorten med lite mer frukt och en minimal krydda som avslutades lika fort som eftersmaken. En klar besvikelse även om det inte var helt fel till den krassen som låg i botten av röran, i sällskap med den feta tonen var det något som gick igen i vinet.

Nästa rätt eller fel beroende på hur man ser på saken, var en oxé som hade sett sina bästa dagar med en himmelsk potaisgratäng, vinet till var 2006 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000, 159 kr) en fruktbomb med de druvtypiska svartavinbären en aning plommon och en liten trälåda. Smaken var fylligt fruktig med ett tydligt uppstramande slut, ett gediget om än något saftigt helhetsintryck med en ganska lång eftersmak gjorde att detta trots mina egna något stramare preferenser var kvällens höjdare.



Måste medge att mina samlade intryck från denna middag var ganska svala, kombinationen av för välfyllda glas, mat som inte kändes vällagad, omkringsittande sällskap som snarare strävade efter fylla än fylliga smaker och en sista som bestod av panacotta med infrysta smaker av skogens bär tillsammans med hostmedicinsluktande likväl smakande Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100, 65 kr) gjorde att kvällens klarast lysande stjärna var min bordsdam. Tack för ett härligt stopp på var livs resa.

Tilläggas bör att jag inte på något sätt är berest när det gäller kullinariska begivenheter. Jag vet endast att lyssna till mina egna smak preferenser och dessa måste jag nog säga efter detta besök får sitt lystmäte bättre tillfredställt på hemmaplan. Men det är fantastiskt skönt att få allt serverat och när servicen dessutom stundtals blixtrar till kan man lugnt luta sig tillbaka och njuta av Herrgårdsvistelsen trots en vinlista som lämnar mycket kvar åt fantasin och ett frukostbord med få varma rätter.

Tills nästa gång. Herrgården blev en upplevelse...

Ps. Just ja höll på att glömma, Schloss Boosenburg (nr 1966, 45 kr), helt ok alkoholfritt alternativ med halvtorr frukt som avslutades med en överraskande vinös känsla. Kan helt klart rekomenderas. Och ett jättetack till mina föräldrar som ännu en gång gjorde att vi kunde göra en vuxen utsvävning. Ds

måndag 18 januari 2010

La Chablisienne Petit Chablis 2008 och Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Vinlöst pappafirande..


Inget mer vin denna månad. Varför? Ja inte beror det på alkoholen i sig utan snarare ett ställningstagande. Min kära fru har inte druckit en droppe på flera månader, bloggandet och dess extensiella berättigande behövde ifrågasättas dessutom väntar flera spännande provningar i februari/mars så att smaklökarna kan behöva vilan för att nämna några skäl.

Men när kära fadern fyller kan jag inte låta bli att rycka in och lägga mig i. Kvällens viner bara "måste" luftas och så klart provsmakas. Först ut till förrätt bestående av en variant på toast skagen med lax var en Petit Chablis.

La Chablisienne är ett kollektiv med betoning på kvalitet. Kollektivets närmare 300 medlemmar brukar 1200 hektar i Chablis vilket motsvarar nästan en tredjedal av all vinareal i Chablis. Viktigt att notera är att vinerna som har beteckningen Premier Cru, Grand Cru och/eller Vielles Vignes från kollektiver skördas och vinifieras var för sig.

Petit Chablis 2008 (nr 5585, 109 kr) är Vinunics enklaste Chablis från detta kollektiv. Mina förväntningar är milt sagt lågt ställda. På frågan var föräldrarna har fått tag på flaskan kommer svaret: -Vet inte troligtvis på någon finlandsbåt. Ett inte allt för betryggande svar men korken ska likväl skruvas av. Doften som möter är ung, inte lika fruktdriven som Brocards Petit Chablis 2008 utan mer subtil och med mer distinkta toner av mineral i form av något som kan liknas med musselskal. Härligt men kanske lite annonymt med en liten spretande frukt. Smaken är fylligt mjuk med en len ren frukt och en tvist av citrus på slutet, ingen störande beska och vinet känns fräsht samtidigt som det är lent inställsamt. Eftersmaken dröjer kvar så pass länge att tankarna hinner ikapp och jag konstaterar att det är riktigt gott. Medan jag står försjunken har papsen hunnit smaka och han säger: - Det var riktigt lent och fint det här.. Och jag kan bara hålla med. En mycket trevlig bekantskap som gör att jag osökt börjar snegla mot La Chablisiennes kvalitets cruar med något drömmande i blicken..

Kvällens andra vin behöver ingen närmare presentation. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska). Fick mina föräldrar att köpa ett sexpack något som varken de eller jag ångrar. Vinet var kanske något mörkare och burdusare med en mer påträngande alkohol än förra gången vilket troligtvis beror på en något för varm serveringstemp. Undrar vad som händer med lite lagring? Ska försöka hålla tassarna borta från de som är kvar.


Tills nästa gång. Vinlöst är tydligen ett töjbart begrepp...

lördag 16 januari 2010

Nyheter på SB?!?


Nytt år och nya lanseringar. Inte lika många som förra året eller? Med handen på hjärtat blir jag inte riktigt klok på monopolets humörsvängningar. Så här säger de själva:
"Nyheter
Våra nyheter lanseras två gånger per år (24 mars och 1 oktober 2010) och finns i vårt sortiment under minst 12 månader."
Alltså inga nyheter där inte.. precis som förut förutom datumet 24 mars.
Tillfälligt sortiment
Fyra gånger per år (1 februari, 3 maj, 1 september och 15 november) lanserar vi vårt tillfälliga sortiment. Det kommer att finnas i butik i upp till fyra månader och bestå av drycker som passar den aktuella säsongens mat och högtider.
Här förstår jag intensionen, att varorna ska finnas tillgängliga under ett lite längre tag och inte försvinna samma dag de kommer in. Här kommer en för mig uppenbar motsägelse, om SB köper in ett visst antal flaskor och de tar slut är de då följdaktligen inte slut? Ett exempel: I vårsläppen (nu i Februari, kallat tillfälligt sortiment i vår) släpps 1800 flaskor av Bosquet des Papes Cuvée Tradition 2007 om vi Ch9 törstande svenskar (norrmän, finskar och tydligen också en och annan dansk) köper upp dessa flaskor finns det då fler? Troligtvis inte om inte leverantören får tag på några till. Sen kan SB kalla lanseringen vår, februari, tillfälligt eller något annat faktum kvarstår. Varan är slut, ännu en gång handlar det om tillgång och efterfrågan som i så mycket annat. Varför hymla.. Vänta det kommer mer..
Vad händer mer under året?
Vi lanserar påskdrycker (15 mars) och glögg (1 november). Små partier lanseras varje månad (undantaget januari och juli) i 35 butiker. Vilka dessa butiker är kan du se på systembolaget.se. Vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö fylls löpande på med nya drycker/varor, oftast två gånger i månaden. (Citaten är hämtade från Systembolagets varunytt våren 2010.)
Och nu kommer den stora frågan, vad är nytt? Som jag ser det ingenting, de "intressanta" (oftast lite dyrare) nyhetslanseringarna är fortfarande begränsade både vad gällande tillgång (35 butiker om man har tur, troligtvis 3 butiker i realiteten) och antal. Vi som bor på landsorten får följdaktligen snällt beställa en flaska, sa jag att det måste ske i en systembutik, och se på när saldot rasar i de län som har blivit begåvade med ett Systembolag med modulklassningen T5.

Trots allt gnäll rättar jag mig ännu en gång i ledet, står där med mössan i hand när de öppnar och hoppas att jag denna gång stöter på personal som är tillmötesgående (inte alltid men oftast) och som dessutom har någorlunda datorvana så att jag åtminstone kan få en möjlighet att vara med på huggsexan.

Tills nästa gång. Jag ä int bitter...

Ps. Kommentera gärna Ds

onsdag 6 januari 2010

Alain Graillot Crozes Hermitage 2007 och Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2008. Föräldar på besök..

Här kan man snacka om Syrah eller rättare sagt syra, näst inpå frätande syra. Mer om det snart innan måste jag bara säga. Kallt! Nu har det varit riktigt kallt. 26 grader på den nedåtgående skalan och ett vinterväder som pressar ner temperaturen i min stackars källare.

Föräldrar på besök och lammsteken är ett faktum. Gnid in och marinera i citron, vitlök, oregano, peppar och olja. Låt den vila i ett dygn för att sedan nå 65 grader i en 150 graders ugn. Till det rotgrönsaksgratäng och skysås. Detta plus fem timmars luftning var vad som krävdes för att Alains Crozes Hermitage 2007 skulle komma till sin rätt.

Vid första anblicken eller rättare sagt första sniffen var jag fast. Vilket härligt vin att dofta på. En näst inpå burdus doft står som en kvast ur glaset. De blåröda bär och frukterna slår nästan omkull min associationsförmåga. När jag kommer till sans finner jag mestadels björnbär, lite hallon en smula vinbär och ett uns blodstänkt järn allting inramat av en fin trälåda. Det är riktigt härligt att sniffa på.

Smaken däremot är inte riktigt lika härlig, det är framför allt syra. En smått bedövande syra som nästan förtar alla andra intryck. Lite frukt ja vist, blyga björnbär och vinbär inramat av en tannindiskret eklåda. Vinet är maffigt även om det kanske fattas lite i mitten. Eftersmaken är lång med russin och riktigt mogna katrinplommon. Som jag sa tidigare är det först till maten fem timmar senare som vinet kommer till sin rätt, det har tillkommit lite kryddig enbär och syran har lagt sig något. Smakerna känns mer integrerade och till lammet är det riktigt gott. För mig är detta en helt ny upplevelse, ett bångstyrig vin som jag inte kan annat än gilla. Absoult inte för alla men prova gärna. För egen del ska det bli riktigt intressant att se vad som händer med detta om några år.

Först ut denna kväll hade vi Brocards Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588, 99 kr). Frisk lite söt tropisk frukt med inslag av gula äpplen, citrus och mineral. Doften är inbjudande och tillräckligt komplex för att locka till en sipp. I munnen känns vinet visköst med lite smörighet, lite mindre frukt än i doften och en ganska framträdande gryddighet som leder associationerna till rökt grapefrukt. Avslutet är ganska långt med mer av den inledande äpplen, faktiskt lite år äppeljuice. Det är framförallt frukten och kryddan som utmärker vinet i dagsläget.
Helhetsintrycket blev riktigt bra, trevligt, lättsmält och väldigt passande till skaldjursinslaget i förrätten.

Summa summarum en väldigt trevlig, god kväll med passande vinval trots den inledande kommentaren från Papsen på frågan om hur Crozes Hermitagen smakade.
-Jag vågade inte säga något först men till maten var vinet riktigt bra.

Tills nästa gång. Fördjupningen får vänta...

söndag 3 januari 2010

Saint-Benoit Grande Garde 2005. Tillbaka till verkligheten..

Jul och Nyårshelg är över och ett stillsamt något melankoliskt lugn har lägrat sig. Hur tampas man med vardagslunket? Först konstaterar vi att ledigheten faktiskt varar en vecka till, sedan planerar vi en romantiskt weekend någongång i Mars och så fortsätter det. Livet som vi känner till det är faktiskt inte helt oangenämt.

Jag tyckte att det var på sin plats med en djupare bekantskap med ett av helgens toppar. 68% Grenache, 22% Syrah och 10% Mourvèdre från 2005 års skörd i det numera välkända distriktet Châteauneuf-du-Pape. Domaine Saint Benoit köper tydligen in druvor och producerar Saint-Benoit Grande Garde 2005 (nr 89100, 189 kr). Ska tilläggas att jag köpte det när det var det absoult billigaste Châteauneuf-du-Pape vinet på SB, då för 169 kr.

När vinet hälls upp på karaff händer ingenting. Det tar dock inte lång tid förrens det kommer en blyg men härlig doft av kirsh blandat med jordgubb. Slank så det förslår men ändå övertygande med integrerad ek, örter, lite salmiak. Frukten öppnar upp mer och mer ju längre kvällen lider. I smaken går frukten, örterna, den integrerade eken igen. Det tillkommer lite chark och tanninerna känns små men är rejält uppstramande. Eftersmaken är lång med plommon, körsbär och lite mandelmassa. Inte lika mycket frukt och hetta som jag hade förväntat mig utan snarare elegant, komplext och smidighet. Väldigt gott just nu även om det känns som att det kan bli ännu bättre. Nästa påhällsning får bli om några år.

Tills nästa gång. Undrar vad det blir nästa gång?..

lördag 2 januari 2010

Summering av ett gott nytt år..


Vilken härlig nyårshelg, god mat, god dryck och framförallt väldigt trevligt umgänge. Istället för att ingående beskriva varje upplevelse har jag valt att göra en topp lista.

Helgens absoluta topp..
Underbara vänner som förgyller vår tid. Det enda som känns främmande är när de åker..

Helgens bubblare..
Jo helgens skål vin innehöll bubbler men inte så mycket mer, diskret och ganska intetsägande gör att Rotari Brut Riserva 2005s plats i källaren kommer att bytas mot något mer innehållsrikt under året. Det är ett löfte.

Helgens kombo..
Prins Charles bakelse med Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (Verkar tydligen slut på SB). Fylligt, krämigt och smaker som gifte sig med varandra. En stark rekomendation inför det nya året. Hoppas att flaskorna av det billiga Bourgogne vinet hittar tillbaka.

Helgens kött..
Oxfilé som mognat till sig i 90 grader. En mörk kant och sedan rosa, rosa och ytterliggare rosa. Sensuellt, förföriskt och makalöst gott. Just ja vinet till var Ramón Bilbao Finca Valpierre 2006 (nr 3071, reas ut för 127 kr). Fyllig mörk chokladströsslad frukt toppad med vanilj och diskret dill. Modern Rioja är kanske inte riktigt en absolut personlig favorit men kändes välgjort och fungerade mer än väl till köttet.

Helgens vin..
Saint-Benoit Grande Garde 2005 (nr 89100, 189 kr). En slank, smidig, graciös och välsmakande Châteauneuf-du-Pape först blysam näst inpå anonym men sedan blommade det ut. En riktigt elegant smak där den rena återhållsamma frukten och de smekande men ändå påtagligt uttorkande tanninerna förtjusade min gom och mitt sinne. Tur att jag har en till i källaren, detta vill jag absolut uppleva igen om några år.

Helgens starka..
Trodde att denna plats skulle knipas av Portal Late Bottled Vintage 2000 (nr 92001, 89 kr). Nog för att det fanns mycket fullpackad men ändå integrerad frukt. En aning eldigt och inte riktigt så komplext som jag hade förväntat mig. Nej helgens klar vinnare är en whisky, en julklapp av min kära, Yamazaki Single Malt 12 Years (nr 420, 529 kr). Maken av komplex och blomdriven doft har jag aldrig skådat i en tolvårig whisky innan. Smaken är något mindre framträdande men doften. Härligt,nytt och spännande, allt i samma packet.

.. och slutligen helgens underbaraste..
Min härliga familj, hoppas att året blir lika innehållsrikt som det förra..

Tills nästa gång. Kan inte tänka mig en bättre start på det nya året?..

Ps. Kan tänkas komma några enskilda poster i framtiden. 2010 är året då allt kan hända... Ds