torsdag 31 december 2009

Côtes du Rhône Joseph Pellerin 2007. Och så var vi bara fem..


Det nya året får tyvärr ringas in utan de kära vännerna i Toretorp, sjukdom har satt krokben för morgondagens eskapader. Vi får helt enkelt njuta av varandras sällskap nästa år istället.

Men skam den som ger sig, fem tappra är kvar om man räknar lillen. Dagen har varit kantad av allehanda bestyr, den obligatoriska gäst städningen, tvättning, tvagning ja ni fattar galoppen. En av de trevligare förberedelserna är mat och dryck relaterade besyr. Porten ska ställas upp, vinet ska tempereras och köttet ska putsas. Eftersom det ska vara ganska stora mängder vin till köttet, i såsen och i gryta är den första boxen på över ett år ett faktum. Egentligen spelar det ingen större roll hur vinet smakar om det ska vara smaksättare men nyfikenheten tog som så många gånger innan överhanden.

Vient fruktigt med jordgubbar och björnbärssylt, ganska inbjudande med lite örter och en touch fat som är snyggt inbakat. Smaken tar vid och är relativt slank men med hög syra och näst inpå obefinliga tanniner. Eftersmaken sitter i överraskande länge med körsbär som mest framträdande. Vinet känns korrekt, drickbart och lättillgängligt. Egentligen är dess opersonlighet dess svaga sida, i likhet med de flesta boxviner finns där ingen riktig tjusning, ingen orginalitet, ingen potential till något mer. Men för 72 kr litern har ni ett fullt drickbart vin som i mitt fall förhoppningsvis ska bjuda en och annan nyans i maten.

Tills nästa gång. En box per år räcker...

lördag 26 december 2009

Arcade's Prosecco Frizzante, Villa Puccini Gold Label 1997 och Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Bara en kalkon..


Kalkonmiddag dagen efter dopparedagen, i mitt tycke en mycket godare middag än föregående dags överflöd. Dessutom desto roligare att matcha drycker till än det sammelsurium av intryck som gårdagen bjöd på. Kvällens topp var dock inte dryckerna utan maten, en riktigt saftig kalkon med en gudomlig gräddig sås och baconströsslade brysselkål. Såå gott..

Men ok vi drack något till också, aptitretare i form av Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr). Ville testa denna eftersom vi ska dricka den som nyårsskål. Druvigt med päronsötma i doften, lovar faktiskt ganska mycket. Smaken kan inte matcha utan tappar så fort vinet hamnar i munnen, en liten beska i slutet som blir mer och mer påtaglig ju varmare vinet blir gör att slutsatsen blir välkylt på tolvslaget. Ingen hit men absoult drickbart och faktiskt ganska aptitretande.

Så till kvällens röda, tio år skiljer vinerna åt.

Först ut är Villa Puccini Gold Label 1997 (nr 87299, 120 kr), vinet utgörs av blanddningen 90 procent Sangiovese och 10 procent Cabernet S. Vinet visar upp en klar mognad i glaset, doften ger torkad frukt med lite multnadstoner, inte trött utan snarare sammansmält. Svartvinbär och körbär kan jag utskilja. I munnen är vinet slankt och känns lite tröttare än lukten angav, tanninern är i närmast obefintliga. Mer torkad frukt och ett hyfsat långt slut. Tycker mig också känna igen en rotfruktston mitt i allt och en släng av tomater. Kan tycka att det är lite för klent av allt men ändå en trevlig bekantskap som bara förstärker förvissningen om att lagrat är gott.

Vin två är en av de flaskor som mina föräldrar kånkade hem från sin Italienresa nämligen Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Crocianis Rosso har samma druvsammansättning som storebror Vino nobile di Montepulciano, Prugnolo Gentile (Sangiovese) 75%, Canaiolo nero 15%, Mammolo 10%, men spenderar endast 7-8 månader i ekfat till skillnad från nobiles två år. Tanken var först att lagra detta några år men nyfiken tog överhanden. Doften är lite återhållen men med en varm ton av torkade körsbär och russin, ett stänk målarfärg svävar över en hint av ek. Trevligt utan att bli spektakulärt. I munnen känns vinet slankt med hyfsat drag i frukten, en liten kryddighet och bra drag i tanninerna. Kvar stannar ett lite animaliskt drag och torkad frukt. Syran är aptitretande och stilla tänker jag att det skulle nog ha mått bra av lite mer källartid.

Till maten är gammal äldst, den sammentslena frukten gör sig bra till den saftiga fågeln. Frukten och kryddan i Rosso vinet är helt enkelt lite för mycket för maten att handskas med. Efter maten och ytterliggare en stunds luftning kommer Rosson till sin rätt, känns helt enkelt som att det är ett "större" vin. Förhoppningsvis kan Nobilen i källaren väcka desto mer vällust om några år. Känner mer och mer att moget är min melodin.

Tills nästa gång. Villa Puccini är trots allt bara Villa Puccini, trots ålder och glänsande etikett..

fredag 25 december 2009

The Balvenie Doublewood 12 Years. Och (h)julen rullar på..


Gårdagen var riktigt trevlig, massa folk, massa mat, massa klappar. Det som först verkade bli ett fiasko med tio minuters sömn efter maten för den lille, istället för de sedvanliga 1-1,5 timmarna, blev istället en väldigt lyckad kväll med en knapp märkbar humördipp. Länge leve L. Ne som vanligt men ändå så ovanligt, är något visst med julen när man kan uppleva den med och igenom sina barn.

Mat och dryck fanns som sagt i överflöd, lyckades dock låta bli en överätning denna gång. Länge leve jag :). Det som stack ut på julbordet var en trevlig hemmgjord citronsnaps som gifte sig med både den rökta och gravade laxen. Annars blev det ett och annat smakprov av årets julölar, Wisby Julbrygd var lite mondant besk med de sedvanliga kryddorna, Nils Oscar kalasjulöl var lite söt med en bränd karamell ton i mitten, för att nämna några. Till avec serverades eller serverade man själv efter behag.

En ny bekantskap var The Balvenie Doublewood 12 Years (nr 10477, 419 kr). Som namnet antyder lagras denna på två olika typer av fat, först 12 år på bourbonfat sedan 6-12 månader på sherry. Doften är ganska stor med en påtaglig fruktighet (tropisk frukt) med inslag av honung, vanlij och karamell. Lukten går igen i smaken men ger ett lite obalanserat intryck. Eftersmaken sitter kvar ett tag med lite knäck och torkad frukt. En lite udda upplevelse och inte riktigt min melodi. Vill ha rent sötfruktigt från sherryn eller en stram vanlij atack från bourbon det här blir något mitt emellan. Då levererarade Glenkinchie 12 Years (nr 83823, 419 kr) ett mer samlat intryck, lent, smakrikt och dämpat istället för den trumpetande Balvenien.

Sammantaget en mycket trevlig kväll utan något spektakulärt, alltså precis som vilken annan jul..

Tills nästa gång. Trevlig fortsättning... 

lördag 19 december 2009

Château Baulos la Vergne 2001. Mmm Bordå..

Ja nu återstår frågan om det verkligen är Mmm.. med Bordeau eller är det den romantiserade bilden som har lagt ett rosa skimmer över mina små grå. Den Château La Tour de By 2004 som jag smakade tidigare i somras väckte mersmak, men efter denna har det varit runt på B-sidan. Så det var kanske inte mer än naturligt att när blickarna kastades på BS fastnade den på Château Baulos la Vergne 2001 (nr 82488, 86 kr) en bordå med några år på nacken och ett nästinpå misstänksamt lågt pris.

Hur var det nu med de fördjupade kunskaperna?
I likhet med sina storebröder från den högra sidan består Château Baulos la Vergne 2001 mestadels av Merlot, närmare bestämt 85% med den resterande delen Cabernet Franc. Château Baulos ligger i Fronsac och ägs av svensken Frederik Olsson. Slottet producerar årligen ca 35 000 flaskor av stockar med en genomsnittsålder på ca 30 år. Fronsac ligger väster om mer kända Saint-Emilion.

Så hur var då vinet?
Jag möts av en otroligt inbjudande doft. Mörkt och murrigt med lite multna löv men också en hel del frukt i form av svartvinbär och plommon. Faten finns där men är integrerade och lämnar mest lite vanilj och mörk choklad. Smaken är slank med lite mindre frukt, även om både vinbären och plommonen kan skönjas tillsammans med mörkchoklad och lite vanilj. Avslutet är lite kryddigt med en aning rått kött och en hel del sandpapperliknande (nollans sandpapper) uppstramande tanniner. Eftersmaken är långt med mestadels grön paprika men även här dröjer sig lite mörk frukt kvar. Riktigt intressant och jag förvånas över hur väl detta passar min gom. Om jag ska klaga på något så är det den gröna tonen och en något ihålig mitt men å andra sidan är det riktigt personligt och det är mer än vad man kan säga om de flesta andra viner för 86 kr på SB. Så ett telefonsamtal bort och ni har ett fullgott vardagsvin en trött  lördagskväll.

Tills nästa gång. Det är Mmm.. med bordå...

Ps. Passade bra till spjället med mos, riktigt bra tilll manchegon med fikonmarmeladen och slutligen slank det ner med en liten choklad bit.Ds

Inlägg 100. Och så kom vargavinter..

Solsken, en halvmeter snö, -20 grader och granhämtning. Nu kan julen komma. Det är med viss bävan vi klär på vår lilla tetting och trotsar kylan. Puh jo det gick bra, lite kalla händer och kinder men annars ett sprudlande humör och medvetna ramlingar. Det är å andra sidan svårt att komma upp med trelager när man är 16 månder.

Såg att detta är mitt hundrade inlägg, hade tänkt fira detta men med handen på hjärtat känns det inte riktigt rätt. Jag återkommer när det är hundra utan mina allmänna vinfunderingar. Alltså hundra provade drycker. Då j^vlar. Det väcker dock en tanke, varför? vad? och hur? Några av de pedagogiska grundpelarna men man är inte lärare för intet. Varför? Det är roligt, intressant att sätta ord på sina funderingar, roligt att gå tillbaka och se hur man upplevde något i efterhand, ett sätt att hålla reda på intrycken för att nämna några svar.. Vad? Om drycker, maten till eller kombinationen. Ok ett och annat familjeinspirerat spår också. Hur? Eftersom tiden oftast tryter blir det ganska spontana inlägg utan vidare fördjupning. Ok en viss fördjupning kan förekomma men oftast inte. För mitt egna intresses skull tycker jag att fördjupningen kan bli bättre. Så, efter hundra inlägg blir konklusionen. Fortsätt att ha roligt, skriv om det som känns bra men med lite mer fördjupning.

Tills nästa gång. Inlägg 101 blir bara vin..

fredag 18 december 2009

Rum Plantation Trinidad 2000. Julbord och egen bil..

Sista dagen innan en behövlig ledighet, kanska mer behövlig för vissa. Julbord och sedvanliga klappar, en trevlig tillställning. Kunde dock inte riktigt svepas med i kollegornas uppslupenhet, jag skyller det på pappaledigheten som gör att besöken mer känns som studiebesök än umgänge med kollegor. M hade som utlovat med sig ett av mellan släppen i november, Rum Plantation Trinidad 2000 (nr 10382, 415 kr), då jag hade egen bil fick det bli en lite skvätt för avsmakning. De söta dofterna av arrak, mörk choklad, russin och apelsinskal letade sig fram, trots plastglas och nästäppa. Smaken var söt, balanserad med tidigare nämnda inslag. Trots att eftersmaken försvann fortare än illa kvickt kan jag absolut rekomendera detta som ett alternativ till de mer sedvanliga avecerna. Och definitivt bättre än den stickiga, kemiskt luktande och smakande "päroncognacen" som är så populär till de som inte tycker om Whisky eller Cognac.

Till nästa gång. God jul och Gott nytt till alla som var med och inte med denna afton..

Ps. Tack M för ditt bidrag och tack till de som betalde julbordet. Ds

tisdag 15 december 2009

Michel Fonné Riesling Tradition 2007. Och så kom snön..


Snön kom, och det med råge. Skottning och lek med L i årets första snöyra, härligt! Förkylningen då? Jo den är kvar, åtminstone i näsan. Ahh så tråkigt att vara berövad och smått bedövad och inte kunna njuta av dofter och smakare. Men skam den som ger sig. En liten lättning och ner med näsan i glaset.

Svavel och lite unken frukt. Ja kanske inte det bästa första intrycket. I med lite mer luft och dofterna börjar släppa även om det är i det blygsammaste laget. Kanske var lite väl ivrig med en näsa som släpper igenom dofter med liknande intervall som en sinuskurva. Jo nu blev det lite mer heads on, bokstavligt talat. L:s bravader kräver uppmärksamhet vilket resulterar i en skvimp med glaset och följdaktligen vin i näsan. Vet inte om det är näsköljning med vin eller en topp i kurvan men nu känner jag en hel del gula äpplen, tropisk blommighet toppat med honung och lite petro. I munnen känns det lite tunnt med en liten "själkig" ton i mitten och en liten beska i slutet. En del blommor och lena toner av honung letar sig också fram och stannar kvar relativt länge. Hur var vinet frågar T? Jo gott, lättsamt, läskande lättsmält men kanske lite tunt är den spontana reaktionen. Kanske lite väl beskt också, tänker jag samtidigt som glaset ställs undan. För att göra upplevelsen rättvisa korkar jag igen och väntar på en friskare näsa. Michel Fonné Riesling Tradition 2007 (nr 90298, 99 kr) lockar inte till återköp utifrån dagsformen, vi får se om det presterar bättre i morgon eller dan efter.

Tills nästa gång. Jag kan se ljuset..  

lördag 12 december 2009

Dryckesfönster.. Någon?

Sliten, grå och allmänt håglös. Jo det var en annalkande förkylning som nu är i sin fulla blom. Nästäppa och allmänt svullna körtlar innebär att näsan och stupen hålls borta från alla typer av nyanserade smaker. Alltså dags för lite kontemplation.

Under den tid som mitt vinintresse eskalerat till något som endast kan liknas med en lavinartad passion har källaren fyllts på med både sådant som jag druckit och sådant som endast har inhandlats med framtiden i åtanke. Ett av de många uttryck som har fyllt på mitt vokabulär är: Dryckesfönster. Något som jag i skrivande stund endast har läst mig till utan någon möjlighet till egna erfarenheter. Det närmaste jag kommer är den Lange Nebbiolo från Pio som hade genomgått en smärre metamorf i källaren, i och för sig så tänker jag på saken så har det nog hänt saker med andra viner också men inte i samma utsträckning. Men vad händer med de lite större kanonerna? Jag har fastnat i allehande intressen förut men det som gör vinintresset så intressant är dess mångfacetterade uppenbarelse. Ett vin kan nästan upplevas olika från dag till dag, ja eller rent av under samma kväll. Häftigt.

Så då kommer frågan: Hur länge ska man vänta innan korken ska dras? Jo jag vet att det beror väldigt mycket på hur man vill ha sitt vin och hur de lagras. Vissa vill ha mycket frukt, andra vill ha stalltoner, den tredje vill ha något annat. Men faktum kvarstår att vissa viner levererar något mer efter ett tag, det är åtminstone vad jag har läst mig till :). Ponera att lagringen är optimal (ca 13 grader konstant), hur länge skulle ni sitta på följande flaskor?

Châteauneuf-du-Pape
Château Mont-Redon 2004
Château Mont-Redon 2004
Saint-Benoit Grande Garde 2005
Domaine du Vieux Lazaret 2006
Bosquet des Papes 2006
Cuvée du Vatican 2007

Övrigt
Taylor's Quinta de Vargellas Vintage Port 1988
Ürziger Würzgarten Riesling Auslese 1995 Weingut Karl Erbes
Moulin Touchais 1995
Allesverloren Fine old Vintage 2005
Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2006
Langhe Nebbiolo 2007 La Spinetta
Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007

Tills nästa gång. Jag har lite idéer har du?...

onsdag 9 december 2009

St Peter's Winter Ale. Lika grå som vädret..


Jag känner mig lika sliten och grå som vårt vinterväder. Vad hände med livsgnistan? Var är snön? Snön kommer till helgen hoppas att gnistan hittar tillbaka tills dess. Vad gör jag om det känns trist? Slår upp lämplig dryck och planerar för framtiden. Jo det är sant, listornas mästare är igång igen. Denna gång handlar det om inköp till den kommande lillen.

I glaset denna kväll huserar St Peter's Winter Ale (nr 11331, 25.90 kr, 500 ml). Ytterliggare en julnykomling men som skillnad till de flesta riktigt sticker ut med sin runda gammelmodiga form på flaskan. St Peter visar upp en riktigt mörkt brun fasad med en liten skummig kant. Det doftar lite bränt socker, vört, aningen honung, ganska fylligt utan att bli mäktigt. Smaken är lite bränd, syrlig med en liten brödighet som övergår i en märkbar beska, slutet är ganska långt med bittermandlar och vört. Alkohlen märks knapt men det gör däremot den beska som jag inte inte finner allt för tilltalande. Här ska nog tilläggas att det snarare handlar om mina egna smakpreferenser än om en allt för uttalad beska. Jag är ganska kännslig när det kommer beska i öl. Komplext mer än gärna, beska nej tack.

Hm, om man dricker det utan allt för mycket filosoferande över smaker och nyanser fungerar det mer än väl. Finner det ganska lättsamt och smakrikt. Ja det här blir man inte riktigt klok på. Kommer inte att köpa det igen men de droppar som är kvar fungerar mer än väl till framtidsplanerna som ska smidas ikväll.

Tills nästa gång. Hoppet är det sista som överger en...

Ps. Orrefors Primeur fungerar mer än väl som ölglas. Ds

Caol Ila 18 yo. Whisky, bara whisky..


Doften är riktigt lovande, söt, lite fruktig med en härligt inslingrande touch av rök, Rätt fram med många nyanser utan att bli framfusig. Så här vill jag att den lätta rökiga sidan ska dofta. Det märks att Caol Ila har fått ett minimum av 18 år dofterna känns integrerade och ger ett klart helhetsintryck. Stilla förväntan, ni vet när ni inte riktigt kommer er för att smaka för att doften är så härlig. Men tillslut tar nyfikenheten överhanden. Jag har druckit detta vid ett flertal tillfällen tidigare och verkligen sparat på de kvarvarande dropparna. Flaskan har nu levt sitt sällsamma liv längst bak i skåpet tillräckligt länge för att en ny påhällsning var på sin plats. Men vad har hänt? I munnen känns det först tunt och lent jag får vänta på att vätskan ska förflytta sig en bit in svalget innan jag känner lite av det doften lovar. Efterhand tar en lätt rök över för att övergå i en ganska lång men ändå tunn eftersmak av mer rök och lite fat.

Minns jag så fel? Har mina smakpreferenser förändrats så drastiskt? Kan det ha blivit dåligt av att stå öppen? Frågorna hopar sig i samma takt som vätskan försvinner ur glaset. Jo det är fortfarande drickbart men har tappat många placeringar på den inofficiella Svenssonska top 10 lista där den tidigare hade en given topplacering.

Tills nästa gång. Sörjer inte att denna är slut på SB, men det kanske du gör?...

tisdag 8 december 2009

Till nyår. Lista 1.0..

Tänkte lägg ut mina tankar kring nyårsmenyn så att våra långväga och närbelägna vänner kan läsa, begrunda och komma med synpunkter på dryckes upplägget. Observera att detta är en helt igenom preliminär lista som kan och kräver uppdatering. Mina grundtankar kretsar kring temat: Gammalt beprövat och lite nytt..

Fördrink med tilltugg
Alltid kul med något bubbligt som livar upp stämningen lite. Med två små krabater kanske det görs ändå, desto bättre. Bubbel, snask och sällskap alltså.

Rotari Brut Riserva 2005 (nr 7567, 99 kr).

Min motivering: Ett trevligt alternativ till Champagne som aldrig gjort mig besviken. Har legat i källaren nästan ett år vilket borde innebära lite mindre bubblor, lite mer integrerad smak, helt enkelt lite bättre. Läs mer om hur jag upplevt det här.

Först har vi..
Denna rätt är lite av en överraskning, har aldrig smakat det och kommer med handen på hjärtar inte riktigt ihåg vad den innehåller. Men något skaldjursinslag misstänker jag, var det räkor ;)

Rabl Riesling 2008 (nr 95304, 79 kr)

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295, 73 kr)

Min motivering: Eftersom jag inte riktigt vet hur smakerna ter sig tar jag två säkra kort. Har smakat båda tidigare och tror inte att någon kommer att bli besviken. Båda borde fungera bra med skaldjur, dessutom kan det vara trevligt att jämföra två helt skilda stilar.. Läs mer om mina upplevelser här och här.

Så kommer Oxen..
Jaha ja Oxfilé, potatisgratäng med någon typ av sås. Kan det bli mer klassiskt eller godare än så.. Här finns det möjligen oändligt med kombinationer men något kryddigt och mustiga är nog på sin plats.

Ramón Bilbao Finca Valpierre 2006 (nr 3071, 127 kr)

Quinta do Encontro Merlot Baga 2006 (nr 96947, 99 kr)

Min motivering: Spanien möter Portugal. Den moderna varianten av Rioja utan de träiga dillchipsen från Spanien möter det portugisiska kraftpaketet. Mörk laddad frukt i överflöd och förhoppningsvis tillräckligt med motstånd för att kunna möta upp mot den möra oxen. Jo jag har faktiskt smakat innan, ialla fall ett av dem.

Choklad, choklad och åter choklad..
Visst ska va ha något litet till den chokladinspirerade rätten också.

Portal Late Bottled Vintage 2000 (nr 92001, 89 kr)

Min motivering: Vad är en långhelg utan port. Ja egentligen som vilken långhelg som helst. Däremot tror jag att detta kan passa och bjuda på en upplevelse. Alltså ett perfekt avslut på kvällens matinslag.

Skål var det här..
Kl 24.00, ja eller så länge vi nu orkar vara vakna :)

Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr)

Min motivering: Något bubbligt läskande med fruktiga inslag som kan avrunda kvällen. Borde väl egentligen smaka detta innan jag utsätter oss alla för det. Om inte annat kan det bli mitt nyårslöfte till nästa års nyårsfest. Förutsatt att jag blir bjuden efter detta alltså..

Tills nästa gång. Kommentera mera..

Ps. Oj vad egocentriskt detta inlägg kändes men ni får ta det med den näve salt som sig bör. Lite trevligt med en liten tanke ialla fall :) Ds

söndag 6 december 2009

Kamptal DAC Riesling 2008. Fullt ös..

En dag i livet..
07.00 Vakna
07.20 Välling
08.00 Frukost
09.40 Färd till köpcenter
11.00 Lunch
12.20 Färd hem från köpcenter
14.20 Mellanmål
14.40 Färd till Toretorp
16.30 Färd hem
16.40 Kvällsmat
18.40 Bad
19.10 Välling
Däremellan fullt ös med en 15 månaders som utvecklas från dag till dag. Helt underbart.

Så dags för lite pappatid. Kamptal DAC Riesling 2008 (nr 95637, 89 kr) får mig att börja tänka i banor om prisvärdhet. I februari släptes den 10 kr billigare Rabl Riesling 2008 detta vin utlystes som månadens vita budget fynd av flertalet skribenter men detta har gått relativt obemärkt förbi.. (för en mer ingående avhandling av månadens vinskribenter ta ett besök hos Billigt vin i början av varje månad, ett utmärkt bevis på vinifierade excelkonster på högsta nivå.)

Kamptalen är väldigt lik sin billigare februarinyhet men något mer sammansatt. Doften är piggelin söt med de obligatoriska päronen, gula äpplen, blommighet, honung, lite citrus och en pigg syra. Nog för att det känns igen men det är riktigt godisgott. I munnen är detta riktigt lent med lite mindre nyanserad smak än doft med en liten tvist av grapefrukt i slutet, eftersmaken är ganska lång med gula äpplen, honung och persika. Som smutt vin är detta defenitivt värt 10 kr mer men frågan är om det inte är lite väl hemtamt. Känns helt enkelt lite snällt och publikfriande. Jaha, 8 gram socker per liter förklarar den påtagliga sötma som följer med från doft till strupe. Till Laxpanna fungerar det helt ok men jag tror att det är som fördricka eller efterdricka det passar bäst, eller kanske något med lite kryddigt inslag.

Tillbaka till prisvärdhet. Det blir inga fler flaskor av detta för min del, kräver nog lite mer komplexitet för ett vin som ska stå aléna. Till mat fungerar den 10 kr billigare Rablen helt enkelt bättre med sin mer uttalade torrhet, efter att detta ändrade form i kylskåpet. Vad handlar då prisvärdet om när vinskribenterna skriver upp ett vin? Är det kombinationen mat - vin som skribenterna avhandlar och i så fall vart är är maten? Och hur ska man kunna veta när de menar vad? Hm det kanske är så att det är den egna smaken, tillfället, temperatur, sällskapet för att nämna några beståndsdelar som i slutändan påverkar huruvida ett vin är "prisvärt"? Eller rättare sagt köpvärt.

Tills nästa gång. Steg för steg närmar jag mig mina egna preferenser...

Ps. Märker att det är mycket fullt ös, men det är faktiskt fullt ös. Ds

lördag 5 december 2009

Allegro Ultima Montepulciano d'Abruzzo 2000. Surt sa räven..


T är sjuk, igen. Det är riktigt trist att hon aldrig får vara på topp eller åtminstone sig själv. Själv känner jag mig inte heller på topp så för att lätta upp stämningen lite tänkte jag ge mig på en gammal italienare som ramlade in från beställningssortimentet.

Med en näsa som är allt från frisk öppnar vinet upp med en för mig ovanlig och svårtydd doft. Vad är det här? Någonstans mellan russin, torkade körsbär och torkade fikon med en viss antydan till aceton i kanten. Doftar ganska mycket men torkat, ja svårt att förklara som sagt. Just ja synintrycket måste också vara med, lite grumligt ljust röd men ändå så pass mycket pigment så att det kan klassas som vinrött. Smaken påminner lite om portvin med sin torkade frukt, surakörsbär, lite svartavinbär, torkad skinka och torra nästan obefintliga tanniner. Eftersmaken sitter dessutom kvar ett tag med gissa vad? Torkad frukt. En trevlig bekantskap om det inte vore för att det ligger ett surt och småsnipigt täckte över hela upplevelsen. Försöker med allt, från skinka, korv, ost till och med köttbullsmacka ingen kombination mildrar den surmuliga upplevelsen. Till slut ger jag upp och förlikar mig med att det var en trevlig och lärorik bekantskap men att det kanske är att kräva för mycket att tio år och 77 kr ska leverera mer.

Om man läser om Allegro Ultima Montepulciano d'Abruzzo 2000 (nr 95722, 77 kr) på importörens hemsida verkar det desto mer spännande med en doft och smakpalett som lovar mycket. Skulle vara intressant och höra om det är någon annan som smakat. Observera att jag inte utlyser någon köprekomendation utan bara om ni redan köpt eller provat annars kan man lägga 77 kr på något vettigare.

Tills nästa gång. Två gamlingar kvar, hoppas att de inte är lika trötta...

tisdag 1 december 2009

Anchor Christmas Ale 2009. Spontana inköp, snarare spontana återlämningar..


Åh, härligt. En strimma ljus i allt mörker. Solen har haft vänligheten att sända några strålar åt vårat håll. Lite kallare klarare väder och genast känns det lite mer som vinter och lite mindre grå trist höst. Jag fick faktiskt lite tid över idag och slängde mig genast iväg för att "spontanhandla" lite nyheter i månadssläppet. Så spontant kanske det inte är utan snarare spontan ursållning innan man går till kassan. Vanligtvis finns det alltid för mycket intressant men denna månad kändes det dock ganska lättvalt i svenssonprisklass. Ett spontant infall bjöds åtminstone, det var julstämningshöjaren Anchor Christmas Ale 2009 (nr 11325, 24,90 kr, 355 ml). Måste medge att jag hade en liten tankestund igår beträffande den slagsida som vin utgör över mitt nuvarande dryckesintresse, finns det inga andra intressanta drycker? Svaret är lika givet som den stundande julen.

Att analysera eller bli kontemplerande över öl görs sig inte lika lätt som över ett glas rödvin. Direkt association till öl blir snarare hur många, hur ska de packas, ja det var tillräckligt kallt eller en kombination av föregående påståenden. Därför blev mitt första problem och något jag slås över varje gång jag dricker något ölliknande - Jag har inga glas! Åtminstone inga glas som har en tillstymelse till aromuppfångande egenskaper.

Trotts det kan man inte undgå att Anchor Christmas Ale 2009 är mörkt brunt nästan svart med en prydsam skummkrona. Doften är härligt söt med honung och vörtbröd som mest framstående beståndsdelar, i bakgrunden kan jag skönka lite ingefära och något krydd inslag (troligtvis kryddnejlika). Smaken tar vid med ovan nämnda ingredienser och är lättsamt läskande samtidigt som det finns substans med en liten slutkläm av beska och brödighet. Det är faktiskt försvinnande gott.

Ja här sitter man och känner sig spontan, men vänta lite hur spontant är detta egentligen? Ja just ja jag har läst om det tidigare någonstans..

Tills nästa gång. Spontan, nja kanske inte så mycket...